Tack för pepp och tumhållning, men ibland måste man inse fakta. Redan i fredags accepterade jag och sambon att ivf-försök nummer ett var över. Att Glenn aldrig ens hade fäst. På beräknad dag kom min mens, rikligare än vanligt till och med. Jag tog inte ens mina sista crinone-vagiatorer. Det kändes rätt meningslöst och var mest bara ofräscht och äckligt med alla klumpar som kom ut mot slutet. Men för ordningsskull tog vi ett graviditetstest imorse på testdagen. Domsöndagen dessutom. Och vår dom blev förstås minus.
I fredags grinade och grät jag, samtidigt som jag storstädade huset. Vi har minst sagt hållt oss sysselsatta i helgen med lussebak, pepparkakshusbygge, besökande svärföräldrar och julfest med sambons jobb. Nu mår vi rätt okej. Det är tomt och tråkigt men vi överlever det här också. Som min terapeut många gånger har sagt så klarar man av det man måste klara.
Imorgon ringer sambon kliniken och hör vad som händer nu. Vi har diskuterat fram och tillbaka i helgen om vår lilla blastocyst i frysen. Kan vi hoppas på en insättning innan jul, och är det ens att rekommendera så tidigt efter en ivf? Orkar vi med ett eventuellt nytt nederlag så nära inpå jul, eller är det just därför ett bra tillfälle eftersom vi då är lediga och hinner återhämta oss innan jobbet kallar? Och så vidare...
Vi får se helt enkelt!
↧
Tack!
↧