Idag sjukskrev jag mig från jobbet och ligger just nu nedbäddad i sängen. Igårmorse stannade världen för en stund när det på den tionde ruvardagen kom något blodliknande på toapappret. Skit, fan och jävlar! Ursäkta språket men det var så det kändes.
Dagen som gick kändes som ett maraton. Jobb från sju på morgonen till halv åtta på kvällen. Med utvecklingssamtal med föräldrar, ett annat viktigt möte och sen personalmöte. Först vid åtta kunde jag landa i sambons famn och jag fick för första gången under våra tre år tillsammans se sambon fälla några bittra tårar.
Visst vet vi att mindre blödningar inte behöver betyda ett misslyckande. Men tillsammans med ett toknegativt test (sambon tyckte det var lika bra att testa), mer spottings under kvällen och idag och obefintliga symptom har vi nu insett att Glenn förmodligen aldrig fäste.
Vi är tillbaka på ruta ett. Det blir antagligen ingen jul 2012 med bebis i magen.
↧
Antagligen inte
↧