Förlåt för lite trista inlägg just nu, men min hjärna orkar inte fokusera på så mycket annat än att ruva. Tiden segar sig fram och det enda som tillfälligt kan lugna mig en liten stund är ett blodfritt toalettbesök. Jag som flera gånger under behandlingen lite lätt kaxigt undrat, är det inte värre än så här? Men med sprutorna och äggplocket kändes det faktiskt så. Det var inte på långa vägar så jobbigt som jag föreställt mig att det skulle vara. Men att ruva, det är hundra gånger värre än jag någonsin trott.
Min sambo brukar vara en lugn och stabil person. Till skillnad från mig är han inte känd för att hetsa upp sig överhuvudtaget. Men idag erkände till och med han att arbetsdagen hade känts riktigt jobbig. Hela tiden väntade han på att få ett ledset sms från mig. Jag har kanske lite glömt bort honom mitt i detta eviga symptomletande. Skönt att vi börjar närma oss dagen T som i test. Även om det blir ett negativt besked så känns allt bättre än detta.
Dagens överraskning var att vakna till ljudet från en mus som mumsade på bakplåtspapper i köket imorse. Usch och fy! Nu ska det gillras fällor.
↧
Långsamt
↧