Igår var det bestämt sen länge att jag skulle jobba hemma vid datorn eftersom jag går en datakurs via jobbet. Med allt som hänt på sistone passade det otroligt bra att få ännu en dag i lugn och ro hemma.
Jag passade på att ringa vår klinik och fick veta att jag måste ha en "riktig" mens innan vi kan få tillbaka vår kyliga göteborgare. Det spelar tydligen ingen roll att den mens jag nu har var precis som min vanliga. Den kom på beräknad dag och var precis likadan i mängd. Nu kommer nästa mens komma precis innan jul, vilket gör att ägglossningen hamnar mitt i julledigheten när kliniken är stängd. Nytt beräknat återförande blir därför någon gång i mitten av januari.
Igår tog jag detta som ännu ett nederlag att det nu kommer gå veckor utan något kan hända. Jag gled ner i det arga och ledsna och förbannade ännu en gång att det alltid går emot oss. Idag ser jag lite mer realistiskt på saken och inser att det kanske trots allt är klokt att vänta. Det här minuset har tagit rätt hårt på mig. Nu hinner vi samla lite nya krafter och kan fira jul utan medicinering och undersökningar.
Idag var det dags att jobba igen. Jag fick så många kramar och fina ord från kollegorna. De är verkligen bäst! Däremot kändes det som att jag inte hade så stor lust att prata mer om det här försöket. Jag förklarade att jag mådde sådär, men att jag helst inte ville tala mer om det.
Dagens suck var att min bil vägrade starta när jag skulle åka hem från jobbet ikväll. Men positivt var att jag behöll lugnet och inte fick ett bryt. Tillslut kom sambon till undsättning, och efter fix och trix startade bilen tillslut.
↧
Planer
↧