Någon att prata med

I början av hösten, innan vi visste när vi kunde få börja med ivf, var det riktigt tungt att vara jag. I perioder var jag mest bara ledsen, arg och besviken på allt. För varje gång som mensen kom kändes det som att jag föll allt djupare och djupare i något slags hål. Och det blev bara svårare och svårare att ta sig upp igen.
 
Ett par gånger blev jag så där riktigt ledsen att min fina sambo blev orolig. Där i all ledsamhet väcktes tanken på att jag kanske kunde hitta någon professionell att prata med. Till slut tog jag mod till mig och frågade min chef. Jag jobbar ändå inom en organisation som har stor vana att bemöta folk i kris, så nog borde även jag som anställd kunna få hjälp. Via jobbet fick jag kontakt med en terapeut som jag numera går till ungefär en gång i månaden, på arbetstid.
 
Idag var det dags för ett nytt besök. Tidigare gånger har jag mest varit ledsen och vi har därför pratat en hel del om det. Idag tyckte terapeuten att jag såg så mycket gladare ut. Jag hade ju massor att berätta sen sist (förra gången vi sågs visste vi inte ens när vi skulle få börja med ivf). Hon hoppades att jag skulle ha ännu bättre nyheter när vi ses i december.
 
Alla är vi förstås olika, men jag kan verkligen rekommendera att samtala med någon utomstående när man befinner sig i den här sitsen. För att vara barnlös är ofta lite av en kris som orsakar så mycket sorg och andra jobbiga känslor. Jag är fortfarande ledsen då och då, men samtalen hjälper mig nog att liksom komma vidare i mina tankar. Min terapeut ställer frågor som får mig att tänka i nya banor, samtidigt som hon har fått mig att förstå att mina känslor och reaktioner är högst normala och tillåtna.