En månad har gått sen jag tittade in. Ett sundhetstecken kanske, att jag alltmer känner att jag lämnat den tid i mitt liv då min och andras bloggar var en livlina. Ett andningshål i det jobbiga och mörka. Vardagen med två små är turbulent och tuff. Jag gråter säkert minst lika ofta nu som under de barnlösa åren. Men jag skrattar däremot kanske hundra gånger så ofta och hjärtligare än då. Jag kommer på mig själv med att vara mycket mer närvarande i livet här och nu och slipper se p...
↧